Helt plötsligt blev jag nervös inför imorron...

Jag vet inte vad som hände... Jag började bara känna mig nervös och rädd... Jag var på BUP i fredags och pratade om hur de är i skolan efter min EVK (Elev Vårds Konferans). Det börjr bli bättre nu i skolan efter mötet men det är fortfarande jobbigt på vissa lektioner...

Ta gympan till ex. jag har blivit kallad tjock och ful när jag var yngre... och de sitter långt inne. På grund av de fick jag nästan diagnosen Anorexia... Så jag känner av paniken på de dagar som jag har gympa...

Men jag är också panikslagen på rasterna... Jag har fått höra att jag är "Jävla emo Elin..."

massa på skolan pratar knapt med mig. Lärare sa tidigare att jag bara inbillade mig om att jag var mobbad eller att jag ville bli mobbad, osv osv...

Men de som tog de lite seriöst sa bara åt mig att sluta försöka bli vän med alla...

Den första som tog tag i mobbingen innan EVK:n var skolsköterskan. Hon vart så upprörd när hon fick höra vad som pågått under en längre tid. Och när jag hade panikångest ringde hon till BUP och lät mig komma på akuttid. Då ville jag rent ut av dö...

Skolan har varit så pass jobbig sista tiden nu och jag känner mig orolig för att gå tillbaka eftersom jag är noboddy...

Oj, det här inlägget vart längre än jag trodde det skulle bli... Men jag behövde skriva av mig lite. Känns så jäkl skönt att lätta på allt //Eli

YEEES! Äntligen så är min feber borta! Känns skit skönt att vara frisk.

Det var kul så länge det varade... Istället för feber så hostar och nyser jag... Jag vart jätte förkyld efter febern for ur kroppen. Men jag hoppas att jag kan fara till skolan imorron. Vill inte missa allt för mycket.

Från det ena till det andra...

Jag blir så ledsen!! Två av mina bästa vänner är borta. En ska til Kalix (Av alla ställen) och försöka må bättre och en är i Tahiland. Jag saknar båda så mycket. Men som lite tur är att Sanna kommer snart hem från utlandet!! Jag kommer gråta ihjäl mig av lycka den dagen jag träffar henne igen efter två evigheter till veckor.

Men Kina kommer inte tillbaka på ett tag låter det som.  Kommer sakna den lilla flickan.

Ligger hemma i 39 graders feber och fick just höra att en av mina närmsta vänner ska flytta till Kalix!!

Jag kommer avlida utan henne. Hon är den vän som jag är jätte mycket med som bor nära och hon förstår mig i min sits med ADHD.

Jag vet att hon gör de för sitt eget bästa men jag vill verkligen inte mista hennes närhet.

Hon sa att jag kunde ringa om de var någon men jag konner inte mötas av den varma famnen varja dag på skolan.

Hon gör mig så jävla glad med sin superdåliga humor och jag älskar hennne som en lillasyster.

Det finns en del i mitt hjärta bara för henne.

kommer sakna dig som fan Kina!!  

//Eli 

Va fan?!! JAg var på konfa träff igår och vart lite lagomt upprörd!

De sa att det fanns bara en gud... Att allt annat var en människas påhitt. Vad är Gud då?

Och de som har ett hårt hjärta kommer bli tagen av djävulen?! VA FAN?!! 

Tänk på det finns andra religioner! De har sin gud/gudar men de värkar vara förbjudet att tro på något annat än Gud.

Jag är icke troende. Men jag tror på att det finns något oförklarigt.

Tyck vad ni vill nu men jag tror jag vill bli en wiccan. (häxa) Jag vet att det är konstigt att vilja bli "häxa" Men det är en sån fri religion!

Man får tro på vilken gud man vill utan att det är fel. Och det tycker jag att det är bra.

Jag låter er som är kristna vara de men jag tänker inte vara troende på er gud.

//Eli

Har skrivit med en kille via skype... Jag vet inte hur jag ska säga men jag vart jätte ledsen på grund av han... Han frågade mig och jag ville bli tillsammans igen (Vi hade varit tsm i en dag...) Men jag sa nej. Jag började haspla ur sig en massa sakes som jag tyckte var jätte jobbigt. Men som tur hade jag Kina som kunde lungna mig lite i alla fall.

Men medans jag satt och chattade led den här killen så började jag måla... Jag tycker att jag får uttrycka mig mer i konst än vad jag kan med ord.

När jag nålade bilden så började jag tänka... "Vad gör jag för fel?" Alla mina vänner har pojkvän (De flästa) och kilar tycker att de är söta. Men med mig så är det en annan historia... Jg skrämmer alla... Det ända jag vill är att kunna ha ett TRYGGT hörhållande och inte ett massa tjafs. Men det finns en för alla där ute. Måste bara hitta h*n.

I alla fall... Här kommer bilden,

//Eli

Nu har jag nyligen ätit lunch. Det var faktiskt god mat idag.

Nu sitter jag uppe i min korridor och väntar på att sista lektionen för dagen ska börja.

vi har kortdag idag vilket är jätte skönt!
Men det som jag tycker är synd/jobbigt är att jag inte kan vara nere i éntrehallen där alla andra är för att jag klarar inte av alla ljud... Det är tråkigt att jag inte kan flumma med mina vänner där. Men måste tänka lite vad som kan vara bra för mig //Eli 

*Gääääääääääsp...*

Oj då... somnade på So:n... Jag vet inte vad som hände. Ena sekunden jobbade jag och nästa låga jag med huvudet på bänken och sov. Min lärare kom och knacka mid på axeln och frågade hur det gick. Jag kollade yrvaket på henne. Jag visste knapt var jag var...

Men jag har haft lite sömn de senaste nätterna. Det har varit mycket att tänka på och jag har haft en massa mardrömmar. Det är inte så roligt.... JAg är rent ut sagt AS trött... Jag skulle inte tacka nej till att lägga mig och sova en timme eller två   men ska snart gå till sjöjden och sticka...

skriver i kväll //Eli 

Idag har jag känt en sorg som jag inte kan förklara. Jag  vill vara stark för mina vänner eftersom så många mår dåligt, då vill jag att de ska kunna komma och prata med mig eller gråta mot min axel. Men under en senare tib har en sorg eller... något kommit fram inom mig... Jag vet inte hur jag ska beskriva den men... Det är som om det är något som gnager och försöker komma ut ur mig men jag vet inte vad det är. Så det leder bara till depsition.

Jag vill inte vara till besvär för någon så mina tankar blir: "Men jag klarar mig, imorron blir bättre..." Men sanningen är att jag måste prata med mågon. 

Det gjorde jag idag... Jag gick till kuratorn och förklarade hur jag mådde. 

Nu känns allt så mycket lättare! Bara att ha någon som lyssnar och tr sig tid är väldigt skönt. för jag vet att jag kan gå dit och prata av mig och sen är allt okej. Att prata kan hjälpa så otroligt mycket!