Så... nu hoppas jag att de som vill bli av med mig är nöjda, nu orkar jag inte längre!

Jag kommer inte fara på skolan imorron eftersom jag inte klarar av att vara där eftersom de på skolan inte tar det här seriöst. Mamma ringde till skolkuratorn och ifrågdasatte hans tankesätt. Eftersom jag ville ha ett möte med en tjej som jag upplever mobbar mig gick jag till Bup om hjälp eftersom jag har bett om hjälp flera gånger men de kan inte göra något. Och den tjejen som har varit taskig mot mig ger skolan ett valmöjlighet om hon VILL ha ett möte eller inte...

Jag fattar inte! Mamma frågade om jag skulle ha tecken på att jag blev misshandlad om de skulle göra samma sak då. Nej för det är inte samma sak. 

Jag brast när mamma berättade det eftersom det är precis samma J**** sak. Jag mår så psyckiskt dåligt så jag vet inte om jag orkar skolan nästa år. Det ända jag känner är vem ska måsta dö för att alla ska inse att det här är allvarligt?! Jag är så jäkla upprörd... Om det inte blir något möte vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag har gjort allt jag kan men det verkar inte vara nog med det.

//Eli

Nu är det så tungt i skolan...

Jag vill inte sätta mig på bussen till helvetet. Till misshandeln... 

Ja, misshandeln, jag blir misshandlad på ett sätt som ingen ser... Jag blir misshandlad psyckiskt.

Skolan kan inte göra något åt det eftersom det inte går att ta på lika lätt som om man blir slagen. Det jag upplever är tystnad, blickar och ryckten. Jag vet inte vad jag ska göra efteso jag ser inte att byta skola är en möjlighet eftersom jag har min lilla styrka som är mina vänner. Men jag vill inte förlita mig förmycket på dom så de tynger dom förmycket.

Jag skriker till lärarna och frågar: "Vem ska måsta dö innan ni fattar allvaret?!?!!" Det brukar vara det sista innan jag brister i störtgråt. Men snart har jag tömt mina tåtar för ett tag, eftersom jag har gråtigt de fläst dagarna i sträck...

Men jag tror jag sa gråta mig till söms inatt med så alla där ute hoppas jag iaf för en bättre sömn än jag...

//Eli

En vän till mig visade mig denna låt och började nästan gråta av den. Med tanke på att nästan allt i denna låt har hänt. Men jag har facktiskt sluppit att ha fulla föräldrar. Men allt det ändra knner jag igen mig i. Det är så häskt att det igentligen är så många som har det såhär. i genomsnitt är det ca. 3 pers i varje klass och MINST en sär sig. 

Det jag kan undra ibland är om någon skulle märka m en av de mobbade skulle ta sitt liv. 

Det är så fel att det ska behöva vara såhär för många. Jag klarar det just så pass själv men jag vet att det finns de som har det värre. Det är så fel! Alla är lika viktiga oc självmord borde inte ens existera!