Nu är det så tungt i skolan...

Jag vill inte sätta mig på bussen till helvetet. Till misshandeln... 

Ja, misshandeln, jag blir misshandlad på ett sätt som ingen ser... Jag blir misshandlad psyckiskt.

Skolan kan inte göra något åt det eftersom det inte går att ta på lika lätt som om man blir slagen. Det jag upplever är tystnad, blickar och ryckten. Jag vet inte vad jag ska göra efteso jag ser inte att byta skola är en möjlighet eftersom jag har min lilla styrka som är mina vänner. Men jag vill inte förlita mig förmycket på dom så de tynger dom förmycket.

Jag skriker till lärarna och frågar: "Vem ska måsta dö innan ni fattar allvaret?!?!!" Det brukar vara det sista innan jag brister i störtgråt. Men snart har jag tömt mina tåtar för ett tag, eftersom jag har gråtigt de fläst dagarna i sträck...

Men jag tror jag sa gråta mig till söms inatt med så alla där ute hoppas jag iaf för en bättre sömn än jag...

//Eli