*Gääääääääääsp...*

Oj då... somnade på So:n... Jag vet inte vad som hände. Ena sekunden jobbade jag och nästa låga jag med huvudet på bänken och sov. Min lärare kom och knacka mid på axeln och frågade hur det gick. Jag kollade yrvaket på henne. Jag visste knapt var jag var...

Men jag har haft lite sömn de senaste nätterna. Det har varit mycket att tänka på och jag har haft en massa mardrömmar. Det är inte så roligt.... JAg är rent ut sagt AS trött... Jag skulle inte tacka nej till att lägga mig och sova en timme eller två   men ska snart gå till sjöjden och sticka...

skriver i kväll //Eli 

Idag har jag känt en sorg som jag inte kan förklara. Jag  vill vara stark för mina vänner eftersom så många mår dåligt, då vill jag att de ska kunna komma och prata med mig eller gråta mot min axel. Men under en senare tib har en sorg eller... något kommit fram inom mig... Jag vet inte hur jag ska beskriva den men... Det är som om det är något som gnager och försöker komma ut ur mig men jag vet inte vad det är. Så det leder bara till depsition.

Jag vill inte vara till besvär för någon så mina tankar blir: "Men jag klarar mig, imorron blir bättre..." Men sanningen är att jag måste prata med mågon. 

Det gjorde jag idag... Jag gick till kuratorn och förklarade hur jag mådde. 

Nu känns allt så mycket lättare! Bara att ha någon som lyssnar och tr sig tid är väldigt skönt. för jag vet att jag kan gå dit och prata av mig och sen är allt okej. Att prata kan hjälpa så otroligt mycket!

Hejsan, nu har mörkret smygit sig på.

Jag vet inte hur jag ska klara av de här två veckorna som kommer. En av mina bästa vänner ha farit till Thailand...

Hon har varit min trygghet ända sen den daggen vi vart vänner. Hon var den första som såg mig på högstadiet. Hon lät mig gråta ut mot hennes axel. Sen den dagen i 7:an så är vi som tvillingar. Hon har alltid skyddat och stått upp för mig. och jag kommer alltid se henne som en syster. Hon bryr jag mig så sjukt mycket om. Jag skulle aldrig ha klarat mig i skolan utan henne. Den dan hon la handen på min axel och frågade, "hur är det?" så tänkte jag: Jag kommer alltid skydda dig mitt lilla ljus!

      //Eli

Hej! Jag hittade denna låt för ett tag sen när jag var deprimerad och föll för den.

Jag hoppas ni kommer gilla den ni med. 

Hejsan! 

Jag heter Elin, men går under namnet Eli.

Jag kommer att skriva om lite allt möjligt i denna blogg.

Mest om hur jag kämpar med min ADHD och min mobbing.

Men mitt syfte är att visa ensamma tonårignar (som jag) Att det finns hopp i denna lilla värld.

Visa dom som är mobbade att de är starkare än mobbarna.

Visa dom som får en diagnos att det inte är värlens undergång.

Och att visa att alla duger som de är.

Fjortis, Emo, Punkare, Nörd, Homosexuella, Tjock, Smal... SO WATH?!

Alla finns och alla är lika mycket världa!

//Eli